logga_stefan_yoga5_web

En resa från smärta och orörlighet till smärtfri och rörlig…

Jag skriver inte detta för min egen skull, utan för din. För dig som kanske tror att din kropp är för stel, för gammal, att din kropp aldrig kommer att kunna bli rörlig. Muskler är oerhört starka. De kan böja och deformera kroppar…

Jag heter Stefan Gottberg. I skrivande stund i nådens år 2017 är jag snart 67 år. Jag skall backa drygt 45 år i tiden då löpningen startade upp och var ett sätt för mig att få utlopp för den energi som fick kroppen att vilja röra sig. Jag sprang från 2-4 kilometer i början, för att senare komma upp mot två mil. Oftast runt 12-14 km. Varannan dag. Ca tre dagar i veckan. Ibland 4-5 dagar. Och så fort som möjligt skulle det gå. Järnkoll på kilometertider, järnkoll på pulsslag vid varje kilometer, samt pulsslag och tid per kilometer i snitt per löp.

Den höll rätt länge faktiskt. Kroppen. Ingen stretching, inte så mycket återhämtning, kroppen skulle pressas. Till det yttersta. Ytterst sällan ställdes det in någon löpning för att jag var förkyld. Likaså vid skador eller slitningar i kroppen. Det skulle springas bort. Det funkade ett antal år. Otroligt många år var min kropp hygglig och lät mig fortsätta, reparerade när det var slitet, trots dåliga byggstenar. Allt gick. Bara köra på. Fortare, längre, hårdare.

BAKSLAGEN
Så kom första bakslagen. Efter dryga tjugo års hård träning, samt ett tungt jobb som brevbärare, så blev det stelt i benen, fick svårt att röra mig som jag gjort tidigare. Jag kunde inte böja benen. Töjtest hos sjukgymnast visade att jag bara kunde böja benen några grader. Det var riktigt allvarligt. Det var bara början tyvärr. Fortfarande ingen stretching, det var för tjejer och mesar. Nu blev det till och med svårare att springa. Läkarbesök med ordination av Voltaren.

Flera år på Voltaren följde. Det hjälpte ett tag mot smärtan, men antalet tabletter måste hela tiden ökas på. Till slut var jag upp på tio tabletter om dagen för att kunna fungera i jobb och träning. Tills jag stupade i badkaret av omtöckning en dag. Dosering var max två. Då måste något göras. Jag frågade min sjukgymnast hur länge jag skulle behöva ta Voltaren?

– ”Livet ut med de smärtor du har. Du kommer aldrig att bli bra ser du” svarade hon.

Det var ett bra uttalande, det fick mig att slänga allt vad värktabletter hette. Jag blev helt enkelt förbannad. Men tyvärr så hjälpte inte enbart ilska. Nu kom allt slag i slag. Benen blev värre. Problem att böja mig som sagt, nu kunde jag inte längre sträcka ut benen. Meniskerna hade låst knäleden när de gick sönder av det tryck jag hade på mina leder.

Ett par operationer behövdes för att få kroppen att kunna röra sig. Två sköterskor fick dra i mitt underben så att det gick att operera i ledspringan. Men ingen reaktion från läkaren om det allvarliga i situationen. Min sambo som var massageterapeut hade länge varnat mig för det farliga läget.
”När meniskerna slitits sönder på dig på grund av för spända muskler, då är det dags för skelettet och lederna att ta smällen, det blir artros” sa min sambo. Vad visste hon? Mycket skulle det visa sig.

ÄNNU VÄRRE
Jag lyssnade inte på sambon. Det blev värre och värre. Läkarna chansade hela tiden på vad felet var. Det var allt från spända senskidor i benen, (vilka inte fanns där) till andra tillstånd som urinsyra och annat. Kunde inte längre ta mig ner eller upp från ett golv. Svårt att gå i trappor, både uppför och utför. Massage? Nej det var för veklingar. Kroppen tog ännu mer stryk.

Nu började muskler i allmänhet ta stryk. Musklerna runt bröstkorg var spända som fiolsträngar. Dessa klarade inga hårda tag eller snabba rörelser, de vred sig direkt vid belastning och gav en helvetisk smärta. Läkarna trodde det var revbenen som gick av. Och det hände flera gånger om året.

Så fort jag tog i lite för mycket med armar och överkropp snodde musklerna ihop sig smärtsamt och det var svårt att andas. Påminde helt rätt om att ha en revbensskada men det var inte det. Men många sjukskrivningar blev det, och med det så ökade också vikten när jag blev allt orörligare.

MÅNGA LÄKARBESÖK
Jag får nu starta en terapi med akupunktur mot smärtorna i benen. Det hjälpte inte särskilt mycket. Jag förstod att jag inte kunde fortsätta mitt jobb som brevbärare, ett jobb jag tyckte om och där fick röra mig rejält. Men det gick inte längre. Smärtan fortsatte. Trots många läkarbesök så blev det inte bättre. Kunde inte röra mig i trapporna längre. Eftersom mina chefer sett problemen med alla sjukskrivningar, allt större problem med att fullgöra jobbet, så ville även de att jag skulle få chansen till ett annat jobb. När det inom företaget skulle utbildas nya chefer så fick jag chansen, och det skulle troligen ge mig förtur inom företaget om jag hade ett läkarintyg och ansågs lämplig.

Så jag gick till läkaren på Statshälsan, förklarade läget att jag kunde få ett nytt jobb på grund av att jag inte kunde fullfölja mitt nuvarande på grund av att benen var slut.
– Vad jobbar du med, frågade läkaren. Jag berättade att jag var brevbärare.
Läkaren frågade vem som sagt att benen var slut?
– Ja, det var runt åtta läkare och ortopeder, varav en var landslagsläkare för ett stort förbund och han var läkare på ett stort sjukhus i Stockholm, samt sjukgymnasten, sa jag. Läkaren gick ned på knä och drog i benet och kände på musklerna. Han bad mig lägga mig ned och försökte dra upp benet mot taket. Benet skulle gå upp i 45-60 grader på män, men mitt stod still i 2-5 grader, och han frågade;

– Vad gör du på fritiden?
– Springer, sa jag och berättade hur långt och ofta.
– Det är inget fel på dina ben, du är bara otroligt stark i benen. Det här fixar vi på en månad om du gör som jag säger.
– Det tog femtio år för dig att ställa till det, men det kommer inte att ta femtio år att korrigera det du ställt till. Du förstår, 95% av alla problem vi har i ben, armar, nacke, rygg och runt kroppen, kommer från muskler. Och muskler, dem kan vi alltid påverka”.

Han frågade om jag rent hypotetiskt skulle kunna tänka mig att klara av att sätta mig med ryggen mot väggen och med knän mot bröstet, försöka få fötterna och benen att skjuta iväg en tung cylinder som vägde ca 200-300 kilo. Det trodde jag absolut att jag skulle kunna klara.

– Bra, då skall jag förklara. I det läget står dina ben när de är avslappnade, sa han. Du har fullt tryck på lederna, flera hundra kilo. Du håller på att krossa benen och lederna. (Fasen, sambon hade haft rätt. Jag måste uppenbarligen lyssna mer på henne).

– Du måste få musklerna i benen att slappna av. Det är du som skapat detta tillstånd, det är bara du som kan få det att lätta.

– Det hjälper inte med värktabletter, det är bara fokus och hårt arbete med att dra ut musklerna som hjälper dig. Du har  haft tur som kom till mig, för jag är intresserad av muskler, och  har i motsats till många av mina kollegor pluggat muskellära under ett stort antal år, de flesta läkare läser bara några månader.

– Det hade varit bättre att gå till en veterinär än en vanlig läkare annars, sa han. Veterinärer vet mycket mer om muskler, pluggar längre muskellära än de flesta läkare. De vet om det är mineralbrist eller skador, eller bådadera.
Min läkare rekommenderade därefter massage ihop med stretchingen. Man lär sig. Långsamt. Får lyssna ännu mer på sambon.

NYTÄNKANDE & ÅTERFALL
Jag tog till mig detta om massage och det stretchingprogram han tog fram. Tre veckor senare sprang jag igen. Fyra kilometer. Inte så långt, men jag fick svettas igen. Byggde på tills jag kom upp till samma sträckor som tidigare. Det kändes skönt. Jag började utveckla mitt eget stretchingprogram. Hårt arbete med baksida lår, framsida lår. Smärta, svettningar, smärta smärta smärta. Men det gick framåt. Sakta. Började få nya insikter om kroppen. Rörelse kräver motrörelse i andra riktningen. Blev allt rörligare. Livet kändes bra.

När allt är bra är kroppen lite i vila. Så var det för mig också. Jag blev allt mer slapp med att stretcha. Jag var ju bra nu. Efter ett tag ganska bra. Senare rätt okay. Men stadigt sämre. Fortsatte springa. Dock med en viss stretching inlagd. Men det skulle bli värre. Mycket värre.

Det gick runt 3-4 år. Nu började hela kroppen protestera. Benen låste sig. inte bara i knäna, utan hela benens muskler. Armarna smärtade, fastnade i vissa lägen på natten. När jag en dag kom hem från fiske, kände jag en begynnande kramp i höger vad. Stannar till i trappan och skall stretcha ut baksida vad.

Det smäller till i vaden. Den drar ihop sig som en blixt. Krampar rejält. Foten vinklas fram i 90 grader och fastnar där. Stövlarna går knappt att få av när foten fastnat i rakt läge. Otrolig smärta som sitter i under nästan nio månader, likaså att inte kunna räta ut foten.  Kommer inte ner eller upp från ett golv. Får backa mig ner för trapporna på brevbäringen. Ett rent helvete håller på under nio månader och foten sitter fast.

MINERALER
En dag får jag en förfrågan från sambon, som även håller på med örter och hälsokost, om jag vill prova baspulver. Hon tror jag är försurad av allt mjölkdrickande. Jag tar det och tänker inte mer på det. Jag testar med ph-sticka saliven och jag kollar ph på urinen, men det är inte särskilt farligt lågt ph. Vi låg rätt lika båda två när hon testade sitt. Helt inom gränsen.

Morgonen därpå skall jag ut på isen och fotografera ett par som fiskar. Jag kommer upp till sjön, går ned på knä och skall ta en bild i rätt vinkel. Då känner och tänker  jag:
– Så här kan jag inte göra, jag kan inte böja mig så här, jag kommer inte att kunna ta mig upp igen”.
Men det går alldeles utmärkt. För första gången på säkert femton år gick den rörelsen problemfritt. Mer eller mindre. Jag säger inget till sambon, fortsätter ta mitt pulver. Efter ett par dagar frågar jag vad det är i det.
– Mest magnesium och andra mineraler som gör kroppen mer basisk, svarar hon.

Jag börjar lägga ihop ett och ett och får det till mineralbrist. Allt springande på fritid och arbete har bränt ut all mitt magnesium. Jag börjar läsa på om alla mineraler och deras samverkan. Får klart för mig vikten av balans mellan kalcium och magnesium för att musklerna skall kunna öppna och stänga sig.

Jag inser att jag kom mycket lindrigt undan när min vad krampade i nio månader. Hade min muskel hjärtat, krampat, så hade jag inte rest mig igen. Inte skrivit det här. Allt magnesium jag hade i kroppen var koncentrerat till hjärta och hjärna tror jag. Där låg prioriteringen. Musklerna fick inget av det lilla magnesium som var kvar. Därav alla problem med resten av kroppens muskler.

Magnesium förbrukas under stark svettning och stark stress. Jag hade haft bägge enheterna. Obalans mellan kalcium och magnesium ger helt klart spända muskler. Kalcium behövs för att stänga en muskel, dra ihop tex en hand, alltså spänna muskeln, magnesium för att öppna handen, alltså få musklerna att slappna av. När jag förstått detta, då var bollen satt i rullning.

Men det skall vara rätt magnesium lärde jag mig efter ett par år. Om den största halten av magnesiuminnehållet är magnesiumoxid, magnesiumhydroxid eller magnesiumkarbonat, så kan inte kroppen ta upp det, då det har fel laddning för slemhinnan i tarmen som är negativt laddad. Det viktiga är att det står antingen magnesium-falat-, -malat, -glukonat eller -citrat som de stora ingredienserna på burken. Om du är det minsta intresserad av kemin i kroppen och någorlunda öppen i sinnet, gå då in på Holistics sida. Läs om vikten av rätt magnesium. Magnesium är även en rätt billig livförsäkring mot hjärtinfarkt.

Jag bestod av mineraler, alltså måste jag inse att jag måste tillföra det som fattas mig, genom att våra jordar blivit allt fattigare på mineraler genom det kemiska jordbruk med konstgödsel  vi har nu. Tex så har B-vitamin tappat 80% av sitt innehåll och är nu  nere till 20% i spannmål sedan sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet. En farlig utveckling. Runt 90% av de viktiga mineralerna och spårämnena har försvunnit ur våra jordar och odlingar.

Gå gärna ut på vår blogg om hälsa; Lotus Hälsa –  Allt Mellan Kropp & Själ”, och läsa om just mineraler och vitaminer, bland annat om vad som händer vid brister eller när du är balanserad…

FÖRÄNDRINGAR
Kosten blev som sagt allt viktigare. Vikten av mineraler och vitaminer också. Att hålla kroppen smidig blir även det en ny inriktning. Nya stretchingprogram. Sambon hade nu utbildat sig till MediYoga-terapeut. Och efter några år inser även  jag vikten av rörelse. Rätt rörelse. Total rörelse av alla leder till deras fulla läge. Utarbetar och utvecklar mitt eget yogaprogram, där jag arbetar mycket för att läka de stora muskler som ofta ställer till stora besvär i våra kroppar.

Ett program för att få underkropp och ben att fungera bättre.  Det är det program som jag nu har i vår CoreYoga samt i en mildare form i MedYinyoga. Jag blir allt bättre och bättre. Allt rörligare och rörligare, det är ett mycket smärtsamt men långsiktigt arbete. Men när det var som värst med smärta i kroppen och något måste göras, så tog jag runt slutet på 90-talet fram min egen devis;

”Bättre att du kontrollerar smärtan under ett par minuter per dag,
än att smärtan kontrollerar dig hela dagen”.
/Stefan Gottberg

SMÄRTA
Många är rädda för smärta. Smärta kommer oftast från musklerna, vilket beror på att de är för korta. Det är den bästa signalen på att något måste göras. Du kan påverka det. Visst, det tar sin tid, men bättre att bli av med besvären än att de förvärras. Smärta är inte farligt, inget som vi skall undvika att arbeta med bara för att det gör ont. Att det gör ont i muskler är som sagt ett tecken på att det behövs göras något. Det är bättre att våga möta smärtan i musklerna och låta den läka ut, istället för att fly den och försöka komma undan den. Då läker den aldrig ut.

Skilj alltid på smärta från leden och från muskler. Är det leden, så bör du ta det lugnt. Muskler, de kan vi alltid påverka, men det skall ske med respekt för kroppen, ta det stegvis, hela tiden vänja kroppens muskler vid rörelser och töjning som ökar på rörligheten.

Det är en lång och relativt smärtsam och jobbig väg och tid, men det går hela tiden sakta framåt. Jag blir hela tiden bättre. Min egen yoga tar mig upp på banan igen. Det är en yoga starkt fokuserad på att få ben och underkropp att fungera. Det var där mina största och mest akuta problem låg.

Jag börjar nu runt 2010 snegla allt mer åt den Medicinska Yogan, MediYoga. Jag går med på kurserna hos sambon. Först en gång i veckan, det får verkligen räcka. Tiden går. Sedan två och sedan tre gånger i veckan, samt att jag gör min egen yoga hemma varje dag. En helt ny livsstil.

År 2013 på hösten går jag min utbildning till instruktör i MediYoga för att kunna hjälpa sambon i hennes arbete om hon skulle bli sjuk eller vilja ha ledigt någon gång, samt hjälpa dem som likt mig, vill komma bort från smärta, eller som vill skapa mental balans och lugn. Hade jag fem år tidigare hört någon säga att jag skulle bli yogainstruktör hade jag nog dragit på smilbanden. Men livet är oförutsägbart.

Som kuriosa så kan jag berätta att jag i skrivande stund fått en ny upplevelse och insikt. Ett knäproblem som jag hållit någorlunda i schack i femton år, men som inte gett sig helt, det försvann på sex gånger sex minuter med höftövningar i MediYoga, två minuter vardera, alltså sex minuter per pass, sex pass, 36 minuter. Jag hade hållit det drägligt med stretch av baksida och framsida lår. Men det var i höfterna knäproblemet satt. Nu är det borta. Nu springer jag uppför trapporna igen, två trappsteg i taget. Rätt bra.

Jag känner att jag vill få in friskhet och ett nytt tänkande i människor jag möter. Det behöver inte finnas smärta om den kommer från muskler. Dessa kan vi alltid påverka. Och oftast går det att komma åt smärtan och bli av med den utan att använda mediciner. Löpningen är borta, den har jag lagt på hyllan. Nia-träningen och MediYoga har fått träda in i stället.

Mer välgörande, mindre stress, en mer balanserad och holistisk syn på träning. Maten är ett kapitel för sig. Mer balanserad vad det gäller intag av kolhydrater, fetter och proteiner, mineraler och spårämnen. Nyttiga fetter, mycket bär och grönsaker. Jag kommer aldrig att sluta med mineralerna, vitaminerna, bären och grönsakerna. Att ge kroppen byggstenar och sedan ge kroppen den yoga som behövs för läkning och balans, känns väldigt viktigt för mig.

UPPSTARTEN I YOGA
Att kunna sitta i lätt meditationsställning var inte lätt. Knappt 10 sekunder klarade jag i början. Nu är jag där i trettio minuter utan problem. Klippställning, att sitta på knä på hälarna när du sitter på huk, var max 5 sekunder. Nu är det tjugo minuter utan större problem. Allt går.

Bara motivation och insikt kan paras ihop med en järnvilja att ta sig igenom det som känns obehagligt och gör ont. Att inte kunna röra sig rätt, vara stel, har alltså inte med ålder att göra, utan att vi väljer att inte röra leder och muskler i sin fulla rörelsekapacitet.

Det gäller att inte väja för att det kan göra ont att ändra på kroppen. Låta kroppen tala till dig när du gör rörelser som gör ont i musklerna. Inse att det måste kännas när du skall tillbaka till ett utgångsläge som försvunnit på grund av din egen på- och inverkan. Hellre prova och se om det blir värre med smärtan på sikt, eller om det kanske rent av blir bättre. Idag är jag rörligare än när jag var trettio år. Allt går. Fokus och vilja. Ta sig igenom när det är tungt.

Det är bara du själv som kan få till en förändring av dina muskler och den begränsning de kan ha på dina rörelser. När det gäller att öka på rörelsemönstret, så är kroppen helt utlämnad till dig.
Om vi inte rör vår kropp som det är tänkt, så skall vi inte vara förvånade över att vi till slut inte kan röra vår kropp som det var tänkt…

Förutom den fysiska effekten och påverkan som både MedYinyoga och MediYoga haft så har även den inre delen påverkats. En helt annan harmoni, lugn och balans. Övningarna och meditationerna stärker sinnet och skapar balans. Så fel många läkare hade. Sjukgymnasten som sa att jag aldrig skulle bli bra, ha smärtor hela livet. Aldrig bli av med Voltaren. En enda läkare hade rätt. Han sa att det bara var jag som kunde ändra på det som var fel med mina muskler. Så rätt han hade. Vilken otrolig tur jag hade som kom till honom.

Hans ögonöppnare med mig, gör att jag nu ser det som min uppgift att föra ut och möjligen förändra och förbättra för någon annan som hamnat i en liknande situation som jag hade, men som jag tog mig ur. Det förändrade mitt liv. Jag förändrade mitt liv. Bara jag kunde göra det. Det är bara du som kan göra det med ditt liv och dina muskelproblem. Det finns inga genvägar, inga quick-fix…

Vill någon ha ett möte, en genomgång, tips och har funderingar, så jobbar jag med vårt möte som en yogasession.
Priset är 850 kr för 1½-2 timmars genomgång, något som kan förändra ditt liv…

 

Det är inte vår ålder som gör oss stela, det är vårt felaktiga sätt att använda vår kropp.

”Bättre att du kontrollerar smärtan under ett par minuter per dag, än att smärtan kontrollerar dig hela dagen”…
Lär visst Stefan Gottberg ha myntat…

Namasté…


För dig som inte är tillräckligt övertygad om din egen kraft, så har jag en film här från Youtube som visar en annan man som också var helt uträknad av alla läkare.
Endast en av alla yogalärare han frågade om hjälp trodde att han kunde hjälpa honom.
Och det gick…

Och här en länk om bra yoga för löpare